Tidsemigranten ”Närvarande i historien – närvarande här och nu”

1 Inledning

1.1 Varför projektet Tidsemigranten? Projektets bakgrund och mål

2 Albumet Tidsemigranten

2.1 Désirée Saarela & Triskel
2.2 Från ord till gärning
2.3 Fokus på känslan, uttrycket och den oslipade diamanten

3 Emigrant då, emigrant nu – Tidsemigrant

3.1 Emigration i tid och rum, i musiken, texten, tanken och känslan
3.2 Ett steg ut i det okända – om hur jag började skriva texter på svenska
3.3 Texterna är stommen till min musik, texterna är min musik

4 Breven, bilderna, historierna, människorna kommer till liv

4.1 Kontakten till det okända, kontakt med någon som levt före mig
4.2 Bort från mig själv – hur berättelserna öppnade upp en ny värld för mig med fokus utåt

5 Sångerna

5.1 Stommen till albumet Tidsemigranten
5.2 Ett exempel på hur en av sångerna blev till, startskottet till Tidsemigranten

5.2.1 Sigfrid’s song
5.2.2 Selma
5.2.3 Julina
5.2.4 Båten till Halifax
5.2.5 Tidsemigranten
5.2.6 Skogsråd
5.2.7 Ruth
5.2.8 Iris
5.2.9 Jag ville stanna kvar
5.2.10 Blå
5.2.11 Snäcksamlaren
5.2.12 Allt är bra

6 Avslutning, tankar kring slutresultatet

1 Inledning

1.1 Varför projektet Tidsemigranten? Projektets bakgrund och mål

Ända sedan jag var 14 år gammal och lärde mig mina första gitarrackord har jag skrivit låtar. Texten och musiken kom tillsammans, hand i hand gick de och så har de följt mig ända sedan dess. Idag kan jag väl konstatera att jag är en singer-songwriter, men vägen till att våga kalla mig det har varit lång. Ibland känner jag mig som ett verktyg som musiken jag gör bara behöver för att bli till. Jag har aldrig riktigt kontrollen. Det är inte jag som styr. Musiken kommer när den känner att nu är det dags. Låtskrivaren inom mig får aldrig ro, låtskrivaren inom mig sover aldrig. I min musik möts sången och gitarren och blir till ett instrument, de hör ihop.

Jag är född i Helsingfors men delvis också uppvuxen i Österbotten. Jag har fått bo i två väldigt olika världar. Det har känts splittrande men även som en stor rikedom. Idag bor jag åter i Österbotten men pendlar varje vecka till Helsingfors med anledning av studierna. Jag är konstant på resande fot. Jag har aldrig riktigt hört någonstans. Jag känner mig hemma i min musik.

Jag har tidigare alltid skrivit texter på engelska. Sedan hösten 2011 har jag plötsligt börjat skriva texter och låtar på svenska. Det är en helt annan värld att skriva på sitt eget modersmål. Det är en helt annan sak att sjunga, rent ”soundmässigt”, på svenska. Det öppnar många dörrar samtidigt som jag blir mer och mer kritisk till det jag skriver och gör. Kanske är det en bra sak, jag vet inte riktigt. Jag har märkt mer och mer längs med tiden att texten, orden, är väldigt viktiga för mig. Låttexterna är lika med musik för mig. Texten och berättelsen utgör stommen till min musik.

Låtarna som bygger upp detta projektarbete har jag skrivit under mina studier vid Sibelius-Akademin som jag inledde 2011. Dessa låtar har fört mig till en ny värld och öppnat upp nya dörrar för mig. Egentligen så har jag bearbetat materialet till Tidsemigranten sedan januari 2012, när sången om Sigfrid kom till. Jag har skrivit fem stycken låtar som berör min morfars fars Sigfrid Förnäs och hans familjs liv. Sigfrid emigrerade från Härkmeri i Syd-Österbotten till Kanada år 1925. Jag har med hjälp av gamla brev, fotografier samt en historik som min morbror skrivit kunnat få en bild över Sigfrids och hela hans familjs liv. Det var hårda och händelserika tider i början av 1900-talet när samhället och teknologin gick fram med stormsteg och människor lämnade sina hem i Österbotten för att söka lyckan långt borta i USA eller Kanada.

Det jag har gjort är att jag skrivit berättelser, baserade på sanna händelser, som sedan har blivit sånger. Sångerna är som en slags folkvisor, skrivna av mig med dagens verklighet och tolkning. Jag ville lyfta fram Sigfrid och hans familj för att berätta deras historia nästan hundra år senare. På samma gång vill jag lyfta fram emigranterna och alla de otroliga historier som finns i våra liv och som våra förfäder en gång varit med om.

De övriga låtarna i projektet och på skivan Tidsemigranten sammanknyter emigranttemat mycket väl. Dessa sånger förknippar jag med vår ständiga tanke- och tidsflykt från vardagen. Jag drömmer mig ofta bort till andra ställen och stämningar istället för att finna mig i nuet. Jag tänker ofta mer på det som varit och på det som ska komma än på stunden jag lever just nu. Därför namnet på projektet och skivan, Tidsemigranten. Eftersom skivan är stommen till detta projektarbete så önskar jag att du bekantar dig med och lyssnar på sångerna, samtidigt som du läser projektarbetet. Musiken och sångerna är de som utgör helheten och är därför väldigt viktiga för att få en konkret helhetsuppfattning av projektet.

Sakta men säkert blev sångerna fler och formades till en helhet. Nu när jag blickar tillbaka så inser jag att allt material haft en röd tråd, en slags riktning. Jag har aldrig tidigare i mitt liv skrivit så många nya sånger som jag gjort sen hösten 2011. Jag har dessutom kommit i kontakt med mitt modersmål och äntligen vågat börja skriva låtar på svenska. För två år sedan kändes denna tanke väldigt främmande. Jag har samtidigt märkt att det är utmanande för mig att sjunga på svenska eftersom sången klingar helt annorlunda. Svenska är för mig ett mycket svårare språk att sjunga på än engelskan som jag haft som ”sångspråk” sedan jag var 14 år och började skriva låtar.

Jag har i mina studier haft förmånen att få satsa på att skriva eget material. Jag är evigt tacksam för det. Hela projektet och albumet Tidsemigranten skulle inte existera utan den hjälp och vägledning som jag fått av mina lärare. Jag vill, innan jag börjar berätta mera om projektet, tacka följande personer:

Maria Kalaniemi, Anna-Kaisa Liedes, Ritva Eerola, Nick Hennessey, Roope Aarnio, Petri Hakala, Juhani Näreharju, Hannu Saha, Petri Prauda, Anne Etelätalo och ämnesgruppen för folkmusik vid Sibelius-Akademin.

Det var efter ett magistersuppspel våren 2012, när jag uppträdde med sångerna för första gången som Petri Prauda sade till mig, ”Tee levy!”(”Gör en skiva!”). Det var ett startskott för äventyret som nu i dag bär namnet, Tidsemigranten.